Om olägenheten i att vara född

Välj den här när du vill känna nihilismen inifrån i stället för att studera den på avstånd.

Varför överväga den här

Emil Cioran skrev nihilism som litteratur. Här finns inget system, inget resonemang som byggs mot en slutsats, bara sida efter sida av korta, slipade meningar som kretsar kring misstanken att själva existensen är misstaget. Det låter outhärdligt och är det ändå inte. Cioran är rolig, på det mörkaste sätt man kan tänka sig, och att läsa honom ger den egendomliga lättnaden av att äntligen höra någon säga saken högt. Där Nietzsche ställer frågan och Schopenhauer bygger systemet lever Cioran helt enkelt inne i tomheten och skickar rapporter därifrån.

Den aforistiska formen är själva poängen. Du läser inte den här boken så mycket som du faller in i den, en rad i taget, och varje rad är byggd för att få dig att stanna upp. Eftersom det inte finns någon tråd att tappa kan du öppna boken var som helst. Lasse Söderbergs översättning bevarar Ciorans ton, torr och nästan komisk. Ta den efter Nietzsche, när du har begreppet klart för dig och vill sitta med stämningen snarare än definitionen.

Vad du kan förvänta dig

En tunn samling aforismer, lätt att börja med och svår att skaka av sig. Inga förkunskaper och ingen handling, bara en röst av ovanlig klarhet som vänder på samma mörka tanke om och om igen tills den fångar ljuset. Läs några sidor i taget. En hel sittning kan bli mycket.